Sen kväll med Frida.

Åter en sömnlös natt väntar. Sökt som en dåre efter mina insomningspiller, men det är utan resultat jag letat.

Man tänker mycket när man ligger här i mörkret.
Känner verkligen hur paniken börjar sprida sig.
Nedräkningen har börjat.

5 h kvar innan jag ska stiga upp.

Kanske skulle ta och räkna får inatt.
Tror ni det funkar?

Ne.


Känner mig arg. Sårad.


Kan man älska och hata på samma gång ?
Om det är möjligt,
så är det nog det jag gör.

Men det ska jag behålla för mig själv. Det ska du aldrig få veta.

Tiden förändras och vi med den.
Och allt för ofta till det sämre.

Jag saknar den person som en gång betydde allt för mig.
Fast då var jag bara naiv och såg det jag ville se.

Snälla, kan jag inte få bli liten och naiv igen ?!